Kallt och trist är vädret och jag har huvudvärk. Det här är en inledande skrivövning för den här dagen. Jag låter fingrarna leka med tangenterna utan att egentligen tänka eller styra det mot något bestämt mål. Att det kanske ändå gör det, riktar in sig i en viss riktning beror i så fall på mitt undermedvetnas strategier och all min erfarenhet, allt som jag varit med om och sådant jag snappat upp på ett ett eller annat sätt. Fingrarna får gå på grönbete, springa omkring på tangenterna som de vill. Fingrarna tillhör mig och är delar av mig, min kropp. Så självklart har jag ansvar för vad som skrivs. Jag kollar texten på skärmen noga, jag har koll. Inga större skandaler de här fingrarna skriver om. De är väluppfostrade små rackare som inte så lätt trampar snett och gör bort sig alldeles. Det är tufft att stå för sina åsikter. Det kan göra ont att få stryk för sina åsikter. Men om man inte har några åsikter. Ja, då är det synd om den personen som inga åsikter har. Han kan inte ha det roligt. Är det ens möjligt att inga åsikter ha. Något måste man tycka. Eller tycker man att det är onödigt. Då borde man anstränga sig för att bli mer nödig. Vad betyder det att bli mer nödig? Något att ta reda på till nästa session med tangentbordet när fingrarna ska ut på dans nästa gång. Det känns bra i mitt huvud när jag skriver fritt och utan att fundera allt för mycket skriver av mig. Egentligen väldigt harmlösa saker jag skriver. Ingen borde ta illa upp. Några vill säkert läsa mer smaskiga saker. Då kan jag bara rekommendera andra texter. Det finns mycket att välja på. Det finns ingen anledning att läsa vad jag får ur mig om det inte känns relevant. Känns det inte relevant så är det förmodligen så att det inte är relevant. GÖR DÅ NÅGOT ANNAT. SLÖSA INTE BORT DITT LIV MED VAD JAG SKRIVER.

Jag sprang tre kilometer i lugnt tempo. Först tog det emot, men efter en kilometer så var det bara skönt. Jag lovar mig själv att forstsätta som Forrest Gump. Min terapeut ska få veta att jag sprungit igen. Jag har köpt boken hon rekommenderade Hjärnstark. Den omtalade. Skriven av Anders Hansen. Över 200 000 sålda ex! Enligt omslaget på pocketboken.

Knyt dina nävar och pressa dem mot varandra. Så stor är din hjärna.