Jag satt på Norra Hamngatan och åt en ostmacka och drack en lättöl. Jag väntade på A. Det var den andra juli 2019, andra dagen med rökförbud på uteserveringar i Sverige. Jag betraktade Svea på taket på Västra Hamngatan 3. Göteborgs enda takstaty. Hon hade suttit där ända sedan 1800-talet. Jag hade bara suttit en timme .

 

1846 blev det bestämt att Norra Hamngatan var det rätta namnet för den här cirka 700 meter långa gatan norr om Stora Hamnkanalen. Jag svalde en ostbit och tänkte på hur osten tillverkats genom att mjölkens protein– och fettinnehåll stelnat. Det kallas ystning. Lättölen drack jag för att jag ville vara nykter och för att jag tyckte det var gott med lättöl. Jag var inte så komplicerad när det gällde öl. Ljus lager dög gott åt mig, lättdrucken och oftast den billigaste sorten. Jag var kanske snål. Fast jag föredrog att kalla mig ekonomisk. En anledning till att jag satt ute på trottoaren på den lilla uteserveringen var att jag ville fira rökförbudet och motbevisa tesen att den var ett dråpslag mot restaurangnäringen. Västra Hamngatan är cirka 430 meter lång och sträcker sig från Lilla torget/Södra Hamngatan till Grönsakstorget/Sahlgrensgatan. Ursprungligen var detta två parallella gator på varsin sida om Västra Hamnkanalen. Den lades igen 1903–1905. Den var en sanitär olägenhet med sitt stillastående vatten som spred en vämjelig stank för både svenskar och utlänningar som försökte samtala på bryggorna.

Moder Svea anses ha skapats 1672 av Anders Wolimhaus (senare adlad som Anders Leijonstedt) i dikten ”Svea Lycksaligheets Triumph” 

Svea Lycksalighets Triumph, har Baifinska verser, hvilka hafva den egen-
heten, att inuti hexametern äfven dess olika delar rimma.

 

 

 

 

Anders sändes 1698 som envoyé extra-ordinaire till Brandenburg, där han avslöt den tvist angående gränserna i Pommern, som fortgått sedan westfaliska fredsslutet.