Välj en sida

Pärs Triss

Det gick lätt att skrapa med myntet. Det klang till när han råkade slinta med det och det föll på klinkergolvet. Han fick krypa in under bordet för att plocka upp det och fortsätta skrapandet. När han var färdig var det tre lika med tiotusen kronor. Det var den summan han behövde för att kunna betala månadshyran för lägenheten. 

När han skulle lösa in vinsten blev han upplyst om att fältet med kontrollkoden blivit skrapad. Det måste hänt när han slant med myntet.

Det stod klart att det var helt omöjligt för honom att få ut vinsten som han så väl behövde. Han skulle bli tvungen att flytta.

***1***

 

Svårmodig författare

Den svårmodige författaren satt i hallen och tuggade på sin korkmatta desperat väntande på att förlaget skulle skicka ett brev med ett positivt svar på hans begäran om ett förskott på honoraret för romanen som snart – enligt hans löfte till förlaget – skulle göra dem alla snuskigt rika. Det ringde på dörren och han öppnade för sin poliskompis med grava alkohol- och allvarliga äktenskapsproblem. 

“Jag har problem med ett fall. Du kan kanske hjälpa mig.”

“Visst”

“En sjuksköterska har blivit kär i en lång ståtlig kirurg som brukar gå omkring i en fladdrande läkarrock med uppvikt krage. Och igår kväll så hittades hon mördad utanför sin bostad och bredvid henne fanns en blodig läkarrock. Kirurgen har blivit gripen. Hans läkarrock är försvunnen. Just nu letar vi efter DNA spår. Han har inget alibi. Han säger att han varit ensam hemma hela kvällen och läst en bok tills han somnat. Och boken är skriven av dig. Därför måste jag fråga vad gjorde du igår kväll.

“Svara på frågan. Vad gjorde du igår kväll?”

– 2 –

 

 

Smärta

Vimpeln på flaggstången hängde endast påverkad av jordens dragningskraft. Det varma teet hade blivit ljummet. Han drack det utan brådska i trädgården som människor gjort i århundraden på den här platsen. Förnäma förmögna människor som bott i det tillhörande engelska slottet hade levt och dött här. Han kunde när han var på det humöret se dem som skuggor mellan planteringarna, hoppande från buske till buske eller hur de skyndade sig att gömma sig bakom trädstammarna. Idag ville han att inget skulle störa honom. Ingen borde komma hit och be honom om något. Telefonen var satt i flygplansläge. Han gick barfota i gräset, meditativ gång. Han gav akt på sin egen andning. Andades in och andades ut. Det följdes av ett vansinnesskrik när han trampade på en getings giftiga gadd.

2

 

 

Whiskyängeln

 

 

 

Pär hade tidigare den här fredagen under eftermiddagsfikat på kontoret försökt skämta om sitt kommande kvällsnöje när kollegorna pratat om sina kommande fredagsmys.
”Man kan dricka whisky på tre sätt. Utan vatten. Med vatten. Eller som vatten.”
Ingen skrattade, någon viskade: ”Den har vi hört förut”.

Inte långt efter att Pär lämnat jobbet öppnade han den välbekanta tunga trädörren till krogen, inte som när han som barn öppnade ett hårt paket på julaftonen. Men han blev lugn och på betydligt bättre humör av att ta sig in i krogvärmen. Det brann ingen sprakande eld i en öppen spis, men om det gjort det hade det knappast höjt hans mysfaktor mer, det mys han kände i magen när han trädde in. Det var sällan after work eller liknande aktiviteter här och det var han glad för. Här var det lätt att sitta alldeles själv och hälla i sig whisky utan att behöva besväras av störande amatörer, marodörer som han kallade dem tyst för sig själv. Han gillade utsikten, vyn med alla flaskorna som var uppradade på smala hyllplan i baren, spotlightbelysta. Han beundrade bardisken, så blank och fin. Han prövade lite försiktigt med att stödja med armbågarna och han mindes en gång när han fallit ihop och somnat med underarmarna som kudde. Det minnet ledde honom till fortsättningen den kvällen. Motvilligt blev han ledd ut på gatan, den kalla nattluften väckte honom obarmhärtigt. Han lyckades gå runt hörnet och in i porten och upp för trapporna och låsa upp dörren till enrummaren där hans säng stod obäddad. Han somnade med kläderna på, inte första och inte heller sista gången ett krogäventyr slutat på det viset för honom. Men på något nästan magiskt sätt brukade han alltid lyckas ta sig hem till lägenheten där han bott det senaste året. Han formulerade det som ett jävla helvetiskt år. Hans tröst var whiskyn, den var medicinen, sa han till sig själv. Den skapade ett ljus i mörkret. Han blev dyster när han satt i tankar om sin livssituation efter skilsmässan. Ett djupt andetag och upprepandet av mantrat som fick honom upp på fötter varje dag. Whisky, whisky och ännu mera whisky.

Det var han och några kvinnor i baren. Snygga var de också. Störande. Han ville koncentrera sig på att dricka whisky. Kvinnor var ett avslutat kapitel i hans liv. Det var hans vilja. Så varför kunde han inte bara sluta bry sig om dessa varelser i samma lokal som han. Två var blondiner och tre mörkhåriga. Antagligen var blondinernas hår blonderat, sällan att vuxna kvinnor har så blont hår naturligt. Förmodligen var de mörkhåriga också falska, inte många kvinnor över trettio som inte åtminstone litet förbättrar färgen på håret. Han filosoferade en stund över detta, innan han förstod vad han höll på med. Han höll återigen på att tappa fokus. Han förhandlade med sig själv och kom fram till att de var farligt vackra där de satt i grupp, och han lovade sig själv heligt och dyrt att hur full han än skulle bli i kväll så skulle han inte försöka sig på patetiska erövringsförsök.  

En av kvinnorna tittade åt hans håll. Han tyckte att det såg ut som att hon försökte få kontakt med honom. Men herre gud, vad var det som hände? Det måste ha varit något på väggen bakom honom som hon tittat på, inte på honom. Det kunde blivit riktigt pinsamt om han dristat sig till att besvara något som inte var menat att bli besvarat av honom. Kvinnors blickar var inte lätta att tolka, många hade blivit galna av dem. Det visste Pär. Han slog ner blicken och tänkte på varför han var i baren. Han fokuserade på whiskyn. Kvinnan som försökt fånga hans blick tittade återigen mot honom. Han kände sig ertappad med något men visste inte vad. Han satt i en bar så det borde inte vara något märkligt med att han tänkte beställa in alkohol. Det var vad man gjorde i barer. Vad kunde det då vara? Var hans gylf öppen? Han kollade, men nej, den var igendragen. Han tvingade sig att tänka på whisky igen. Han tittade på alla flaskorna och de olika sorterna. Han ville börja med något extra gott innan hans mun bedövades av alkohol. Senare kunde han gå över till de billigare sorterna. Hemma i kylskåpet hade han en öppnad flaska. Den skulle bli hans hjälp att inte bli tokig när han kom hem till sitt ensamma krypin någon gång denna natt.  

Bartendern hade ett välansat skägg. Han var en storväxt kraftig man utan att vara fet. Öl hade förmodligen varit en viktig ingrediens i byggandet av honom. Pär visste inte och han ville inte fråga och bli familjär med barpersonalen. Han var inte här för att fyllesnacka. Efter vad Pär upplevde som en olidligt lång tid såg han uppfordrande på Pär som insåg att han nu hade chansen att beställa. Han fick sitt efterlängtade glas med whisky. Kvinnan som tittat åt hans håll var alldeles intill honom utan att han märkt hennes förflyttning i lokalen. Hon viskade i hans öra:

” I Skottland är det ingen hemlighet att de två procent alkohol som försvinner varje år när maltwhiskyn lagras på ekfat är änglarnas andel, whiskyänglarnas. Jag andas in ångorna av din whisky. Jag lever på ångorna. Det som dunstar är min andel. Jag är en whiskyängel. Jag är din ängel och i kväll är du min.” Pär ställde ner glaset och sköt undan det ett stycke. Och han ropade till bartendern att han ville ha ett glas med vatten, iskallt. Han ville bli klar i huvudet innan han fyllnade till. Men bartendern hörde honom inte. Detta var det sista Peter mindes av kvällen. Nästa minne var att han vaknade upp i en gyttjepöl med en kvinnlig polis i uniform och pistol i hölstret lutande sig över honom. Hon hjälpte honom upp på fötter. Han kunde inte annat än att skärpa sig. När han stod stadigt med båda fötterna på jorden lät hon honom gå med orden. ”Gå hem och ta tag i ditt liv så att jag slipper dra upp dig ur gyttjan fler gånger.” Med dessa ord ringande i öronen gick Peter sin väg, osäker på åt vilket håll han skulle gå för att hitta hem. 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mediumet

Pär kom från Järntorget och gick in på Haga Nygata. Han kände sig vilsen. Hans tillvaro var inte stabil. Han kände sig obehaglig till mods. Han ville ha Sandra tillbaka men visste inte hur det skulle gå till. Oron gnagde i honom. Han kom att tänka på talesättet , vara som en orolig ande. Jag har en orolig ande i mig, tänkte han. I samma stund fastnade hans blick på en skylt. KOM IN OCH FÅ MEDIAL VÄGLEDNING. Pär trodde inte på sådant men något klickade till inom honom på budskapet. Kanske för att det var så många tankar som snurrade runt i hans huvud.

Sandra var en sådan underbar kvinna, tänkte han. En sådan jubelidiot han varit som dumpat henne, den mest fantastiska kvinna han någonsin träffat. Men hon ville till det där jävla huset i Krakow och det ville inte han. Märkligare än så var det inte, så märkligt var det.

Han gick in i butiken som doftade starkt av rökelse. Vad det stinker, tänkte han. Han ställde sin fråga till kvinnan bakom disken. Hon hade symboler tatuerade i ansiktet. Han tyckte inte om det.

Kan jag få lite medial vägledning som ni skyltar om i fönstret?

Den ansiktsillustrerade kvinnan började bläddra i en tidbok.

Du har tur. Vårat medium kan ta emot dig strax. Om du vill ha en hel timme så kostar det 700 kronor.

Pär nickade och plockade fram sin plånbok. Hon viftade avvärjande med sina händer som han fascinerat betraktade. Aldrig tidigare hade han sett så många underliga ringar på någons fingrar.

Du ska betala till vårat medium, inte till mig.

Otåligt började han gå omkring i butiken väntandes på sin tur att få komma in i det mediala rummet. Han fick huvudvärk av rökelsen. Han tittade på amuletter och bläddrade i böcker om tidigare liv.

Galenskap, tänkte han. Vad gjorde han här? Tänk om någon han kände skulle få reda på att han varit här. Vad skulle hans kollegor på kontoret säga? Han skulle bli utskrattad.

En kvinna kom ut från rummet där den mediala vägledningen gavs. Hon såg uppriven ut med tårar i ögonen. Han gissade att hon fått tala med någon avliden närstående högt älskad person. Kanske hade de haft något ouppklarat som de nu fått hjälp med att reda ut.

Mediumet som var en ljushårig kvinna i fyrtioårsåldern tog honom i hand och visade in honom i rummet där det fanns två fåtöljer och ett litet bord.

Har du varit här förut? Jag tycker att jag känner igen dig.

Nej, nej. Jag har aldrig gjort något sådant här tidigare. Kanske i ett tidigare liv.

Roligt, svarade hon på hans lustighet utan att le eller skratta.

Han tänkte att han måste vakta sin tunga och spela med i det han gett sig in i.

Hon plockade fram två kortlekar, en vanlig och en med tarotkort. Hon förklarade att de kunde användas till olika ändamål. Han tröttnade snabbt på hennes lek med korten. Han förklarade att han ibland var som en orolig ande. Kanske var det så att det bodde en orolig ande i honom.

Honom ska du inte bry dig om. Han ska bort. Ut genom fönstret med honom, sa hon med hög röst och gjorde en gest mot rummets enda fönster.

Pär ville inte släppa iväg sin oroliga ande så lätt.

Men vem är han? Och varför har han kommit till mig?

Så kan det bli med vissa som tvekar att gå vidare till andra sidan och de utnyttjar sådana empatiska personer som du till att klamra sig fast vid. Låt honom bara försvinna. Det är bäst för honom och det är bäst för dig. Han var en alkoholist och uteliggare som dog på femtiotalet. Bort med honom. Ut genom fönstret med honom.

Men det ska ju även finnas guider. Har jag några sådana som kan hjälpa mig?

Hon flackade med blicken och mumlade ohörbara ord och såg ut som ett medium bör se ut när de söker info från en annan värld.

På din högra sida ser jag en stor nordamerikansk indian. Han är en krigare och naturmänniska, precis som du. På din vänstra sida ser jag en mindre man från 1800-talet som gillar tekniska projekt och att hålla på med olika sorters konstruktioner. Och bakom dig står en enorm vit ängel med gröna ögon och jättelika vingar.

Dom gillar jag, men vad har ängeln för egenskaper?

Ängeln är bara där för att få dig att må bra. Det är hennes enda uppgift.

När Pär sedan gick ut på gatan kände han sig medialt vägledd, precis som han hoppats på. Han hade fått tre nya vänner som nu ledsagade honom och kanske, tänkte han, skulle de kunna hjälpa honom med Sandra.

 

 

2

 

 

 

Sandra var nyanställd kollega till Pelle. Varje gång han såg eller tänkte på henne kallade han henne vackra Sandra tyst för sig själv.

De var på after work tillsammans med kollegor efter en stressig vecka på kontoret. Ute hade regnet piskat hårt och kallt denna dagen. Efter ett par timmar i baren tog Pelle mod till sig och pratade rätt in i Sandras vänstra öra.

”Ska vi gå ut? Lite frisk luft skulle kännas bra.”

”Gärna, jag gillar promenader bättre än att hänga i barer.”

”Det har slutat att regna”, sa Sandra när de kom ut.

”Då behöver jag inte fälla upp mitt paraply.”

”Det slipper du.”

”Jag som hoppades att vi skulle trängas under mitt paraply.”

”Vi behöver ingen ursäkt för att gå tätt tillsammans.”

Pelle log, han mådde som en prins. En prins som mår underbart.

Tidigare den här dagen, på morgonen, mådde han allt annat än bra. Han vaknade kallsvettig i sin säng efter en otäck dröm. En flinande råtta med gula gnagartänder var det enda han kom ihåg. Han lugnade sig med vad det var för dag han vaknat upp till. Det var fredag, men inte vilken fredag som helst. Det var fredagen när han skulle ut med sina arbetskamrater. Det var Pelle som skickat ut mejlet med förslaget att de skulle göra något kul ihop. Hans tips var en krog på Göteborgs paradgata Avenyn, en krog som efter sexton noll noll på fredagar lovade en extra öl för varje man köpte.

De gick tätt tillsammans på Avenyn upp till Götaplatsen, småpratandes.

”Millesstatyn Poseidon är stor och grön i sitt vattenkar och han håller ett outtröttligt grepp om en stor fisk”, sa Pelle.

”Han liknar Hulken”.

”Ja, fast han har inget normalt påklätt alter ego.”

De rundade Poseidon och gick ner till Vasagatan. Pelle lyssnade på Sandras taktfasta klackljud. De hade inte sagt vart de skulle gå. Pelle tänkte att om de kom till Järntorget var de nästan hemma hos honom och då skulle han våga fråga om han fick bjuda henne på något gott i hans lilla lägenhet.

De gick in i Haga. Sandras klackar lät annorlunda här. Pelle använde sitt paraply som käpp och försökte med dess metallspets utan att säga något om det ackompanjera Sandras klackljud. Han gillade det musikaliska resultatet. Pelle hörde inte sina egna skor, de var av den tystlåtna sorten.

De kom till Järntorget och stannade framför fontänen De fem världsdelarna. De tittade på en indian som var en av fontänens statyer. Hon hade frihetsgudinnan i sin vänstra hand och med den högra spejade hon.

Pelle pekade bort mot spårvagnshållplatsen. Sandra tittade ditåt och såg en råtta som åt på en korvbit som någon måste ha tappat eller slängt på marken. Några ungdomar hade också fått syn på den och de började skrika. Råttan blev skrämd och sprang mot Pelle och Sandra. Pelle lyfte sitt paraply och kastade iväg det som ett spjut och träffade mitt i prick. Råttan föll omkull spetsad och efter en liten stunds dödskamp var den alldeles stilla. Pelle gick fram till paraplyet och lyfte upp råttan på spetsen. Han höll upp den välväxta gnagaren framför Sandra, som en katt som vill ha beröm. Men hon var inte alls road av att behöva se det döda djuret.

”Vi går hem till mig och grillar den i ugnen.” Han log mot Sandra.

”Vad vidrigt. Jag vill gå härifrån.”

”Nej, nej. Jag har ett italienskt vin hemma som passar perfekt till grillad råtta.”

”Du är sjuk i huvudet. Jag tänker gå hem till mig.”

”Var inte tråkig. Det smakar ungefär som grillad kyckling.”

Sandra grimaserade.

”Du är inte riktigt klok. Äta grillad råtta är den galnaste raggningsreplik jag någonsin fått.”

Men sedan sken hon upp. ”Det här är en galen kväll. Låt oss vara lite crazy. Jag accepterar ditt råtterbjudande.”

”Kul”, svarade Pelle.

De gick hem till hans lägenhet. Han försökte förstå vad som hänt. Vad hade flugit i honom? Äta råtta. Var fick han det ifrån? Hur skulle det här utveckla sig?

Pelle lagade till råttan. Sandra stod bredvid honom i hans kök och kom med goda råd om hur råttan skulle anrättas.

De åt utan att säga mycket. Pelle njöt av att ha Sandra hos sig. Och när hon svalt sista råttbiten och torkat sig om munnen, log hon mot honom.

”Den gick ju ner, Hunger och italienskt vin gjorde att det blev en fin måltid.”

”Tack.”

”Jag måste hem nu. Jag ska hjälpa en kompis att flytta imorgon.”

”Jaha, men får jag träffa dig igen?”

”Vi jobbar på samma ställe så vi lär träffas redan på måndag.”

”Jag menar mer på tu man hand, bara du och jag.”

”Kanske det, men i så fall vill jag ha oxfilé.”

 

 

 

 

2

 

 

 

Fusce nisi posuere ac eros eu, hendrerit fermentum elit. Donec sit amet consectetur erat. Curabitur in magna commodo, eleifend libero vel, pulvinar turpis. Curabitur eget auctor elit. Curabitur condimentum libero a congue fringilla. Etiam finibus justo et hendrerit ornare. Sed condimentum nibh in purus molestie suscipit. Maecenas vitae elit luctus, dapibus magna vitae, interdum enim. Praesent volutpat non orci at consequat.Nulla vitae viverra dolor, et feugiat neque. Phasellus non mattis felis. Suspendisse et euismod lorem. Nunc tempus ultricies blandit. Proin non tristique ligula, ut facilisis est. Vivamus tincidunt arcu quis sollicitudin posuere. Vivamus venenatis nisi sit amet urna ornare commodo. Aenean accumsan arcu tortor, vitae auctor tortor tincidunt quis. Suspendisse non sodales lectus. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Nullam faucibus aliquam dui tempus facilisis. Nunc aliquet bibendum tempor. Mauris aliquam id nunc eget aliquet. Integer viverra mauris metus.Aliquam vitae suscipit mi. Sed efficitur ipsum vel dui vulputate condimentum. Integer posuere, mi in rhoncus molestie, dui enim feugiat velit, et efficitur quam odio quis lectus. Vivamus massa ipsum, hendrerit nec scelerisque quis, consequat imperdiet urna. Ut posuere et eros ac scelerisque. Vestibulum consectetur eu nisi sed gravida. In libero mauris, volutpat placerat egestas quis, vehicula quis purus. Integer sodales diam libero, a rutrum nibh varius sit amet. Proin egestas quam tortor, id porttitor arcu laoreet a. Nam felis libero, interdum ut condimentum quis, cursus convallis arcu. Pellentesque purus nisi, iaculis a sem at, vehicula vulputate quam. Nunc iaculis ante nunc, eu maximus nisi tincidunt id. 

 

 

2

 

 

Fusce nisi posuere ac eros eu, hendrerit fermentum elit. Donec sit amet consectetur erat. Curabitur in magna commodo, eleifend libero vel, pulvinar turpis. Curabitur eget auctor elit. Curabitur condimentum libero a congue fringilla. Etiam finibus justo et hendrerit ornare. Sed condimentum nibh in purus molestie suscipit. Maecenas vitae elit luctus, dapibus magna vitae, interdum enim. Praesent volutpat non orci at consequat.Nulla vitae viverra dolor, et feugiat neque. Phasellus non mattis felis. Suspendisse et euismod lorem. Nunc tempus ultricies blandit. Proin non tristique ligula, ut facilisis est. Vivamus tincidunt arcu quis sollicitudin posuere. Vivamus venenatis nisi sit amet urna ornare commodo. Aenean accumsan arcu tortor, vitae auctor tortor tincidunt quis. Suspendisse non sodales lectus. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Nullam faucibus aliquam dui tempus facilisis. Nunc aliquet bibendum tempor. Mauris aliquam id nunc eget aliquet. Integer viverra mauris metus.Aliquam vitae suscipit mi. Sed efficitur ipsum vel dui vulputate condimentum. Integer posuere, mi in rhoncus molestie, dui enim feugiat velit, et efficitur quam odio quis lectus. Vivamus massa ipsum, hendrerit nec scelerisque quis, consequat imperdiet urna. Ut posuere et eros ac scelerisque. Vestibulum consectetur eu nisi sed gravida. In libero mauris, volutpat placerat egestas quis, vehicula quis purus. Integer sodales diam libero, a rutrum nibh varius sit amet. Proin egestas quam tortor, id porttitor arcu laoreet a. Nam felis libero, interdum ut condimentum quis, cursus convallis arcu. Pellentesque purus nisi, iaculis a sem at, vehicula vulputate quam. Nunc iaculis ante nunc, eu maximus nisi tincidunt id. 

 

 

2