Många hade i en text gör texten ful, mycket ful.

Supinum är i svenskan den verbform som tillsammans med hjälpverbet ”ha” bildar perfekt och pluskvamperfekt, till exempel ”jag har ropat”, ”hon hade rest”. Ett verb i supinum slutar alltid på bokstaven ”t”.

Pluskvamperfekt (lat. plusquam perfectum) är en tempusform som visar att en händelse ägde rum före en annan händelse i det förflutna. Pluskvamperfektanvänds normalt när handlingen berättas i förfluten tid och man vill tala om någon händelse som är ”ännu mer förfluten”, som alltså inträffat innan huvudberättelsen.

wikipedia

Efter ett hade så är tiden tillbakaflyttad och texten kan sedan skrivas med vanligt imperfekt eller som det heter nuförtiden preteritum.

Perfekt är en verbkonstruktion i många av världens språk. Det exakta tillämpningsområdet varierar mellan olika språk, men gemensamt är att den används för att på något sätt beteckna att en handling är avslutad.

wikipedia